jag visste det
Jag visste det,
Jag visste att jag förstörde allting och nu har jag fått det bevisat.
Jag vet att jag inte kan,
Att jag inte är duktig och kan göra någonting rätt.
Förlåt, men det är det som verkar vara jag.
Om du inte vill ha med mig att göra så ska du få slippa det,
Jag ska aldrig mer prata,
Jag ska aldrig mer göra väsen ifrån mig,
Jag ska aldrig mer störa eller vara i vägen,
Ör det så du vill ha det,
Så är det så jag ska fixa det.
Hur svårt kan det vara?
Jag håller mig bara på mitt rum,
Smyger upp och tar den mat jag behöver,
Och om det ska vara så kan jag befinna mig utomhus till det är natten och dags att sova.
Låter det bra?
Eller vill du att jag flyttar?
Tar mina saker och bor på gatan?
Jag kan flytta till pappa om det skulle vara så,
Inte ens komma hit på helgerna.
Om pappa inte vill ha mig på helgerna kan jag säkert bo hos Tim,
Eller på gatan.
Martin lär ju också slippa se mig,
Så något dåligt inflyttande på honom lär jag ju inte göra,
Tur att du fick ett barn som lyckas med någonting.
Min lillfingerknoge har fått ett större blåmärke.
Någon mer knoge börjar göra ont,
Och dem börjar bli röda på högerhanden.
Den vänstra ser normal ut,
Kanske beror på att jag inte slår med den handen.
Jag får säkert någon mer bula i huvudet också.
Jag slog mig själv igen med knytnäven i huvudet.
Visst det kändes,
Men än sen?
På något sätt måste ilskan ut,
På något sätt måste jag straffas för att jag inte kan.
Jag tror min ena knoge börjar bli förstörd,
Nått känns fel i den.
Förlåt för att jag inte blev den dotter du hade hoppas på,
Förlåt för att jag misslyckas med allt.
Om du vill slippa mig så förstår jag det.
